Och vad hände sen?
I detta nuläge är det mycket blandade känslor. Jag är inne på min sista arbetsvecka, och jag jobbar alla dagar utom en fram tills den dagen jag åker tillbaka till Göteborg (söndag). Direkt när jag kommer hem så är det omtenta i köttkunskap (måndag), vilket känns som ett moment jag gärna gräver ner och begraver för alltid. Saker och ting hade varit enklare om man hade en bok att gå efter eller några anteckningar, men allt jag har är gamla tentor och min kära dator. Att googla upp två gamla tentor och alla svaren, tar sin lilla tid. Och jag har uppenbarligen inte lagt ner tillräckligt med tid på det, eftersom jag är stressad utav bara helvete. Om jag bara kan se till att få ner all fakta och alla svar tills söndagen, så kan jag plugga på tåget.
Denna vecka består som sagt av jobb och plugg, men jag försöker även hinna packa min resväska, fundera på vilka grejer jag ska lämna kvar och få ner till Göteborg senare, då jag givetvis har för mycket prylar här. Jag försöker även klämma in att fixamitt hår, vilket jag börjat med idag. Mamma har just lagt i en blondering på mig, och på torsdag ska jag väldigt motvilligt klippa bort allt slitet i håret. Jag kommer alltså bli mycket mer korthårig än vad jag vill vara, men jag lär väl göra det ändå. Jag ska även hinna träffa alla och hinna säga adjö för den här gången, städa upp efter mig och klämma in träningen också. Med andra ord; detta kommer att bli en utomordentligt spännande vecka och jag har abstinens efter min almanacka. Jag känner mig så mycket lugnare med den där jag har allt framför mig.
Men orka med att tråka ut er med min veckoplanering.
Jag är så sjukligt längtansfull efter mitt Göteborg. Häromdagen när jag gick förbi utanför cafét här i stan, så var det någon som slog emot en sked i en skål och genast började jag se mig omkring efter en spårvagn (sådär som det plingar till när de ska till att börja åka). Jag har varit borta för länge. Men min pappa tycker inte om när jag kallar Göteborg hem, det ska vara det här som är hem. Men vi får se det som två hem. Men det är i Göteborg jag har mitt eget liv, mina egna rutiner och, som det känns nu, min framtid. Och det är där jag vill vara nu.
Det jag saknar mest med Göteborg just nu, är känslan av att kunna vakna utan att någon stökar omkring i hemmet. Eller att kunna gå och lägga sig när som helst på dygnet, och att det faktiskt är tyst då. Jag saknar att tv:n alltid är ledig, jag saknar att kunna få ligga och inte göra någonting på en hel dag utan att någon ifrågasätter det. Jag saknar att kunna plocka undan min disk när det passar mig och ingen annan. Jag saknar storstadslivet, jag saknar att kunna ha femtioelva krogar att välja på istället för en. Jag saknar att få handla hem exakt det som jag själv vill ha. Jag saknar att hitta en ny promenadväg varje dag. Jag saknar att åka spårvagn och jag saknar att kunna gå in närstan varsomhelst och ta med en kaffe och gå och titta i skyltfönster.
Det känns som om att en hel sommar i Ludvika med andra levnadsprinciper än vad jag har levt med det senaste året, blev lite för mycket. Jag är givetvis jätte tacksam att jag har fått bo hemma, men det blir lite annorlunda när man har bott borta i ett år.
Hursomhelst, så tänker jag avsluta med en låt som har blivit en favorit på senaste tiden!
Denna vecka består som sagt av jobb och plugg, men jag försöker även hinna packa min resväska, fundera på vilka grejer jag ska lämna kvar och få ner till Göteborg senare, då jag givetvis har för mycket prylar här. Jag försöker även klämma in att fixamitt hår, vilket jag börjat med idag. Mamma har just lagt i en blondering på mig, och på torsdag ska jag väldigt motvilligt klippa bort allt slitet i håret. Jag kommer alltså bli mycket mer korthårig än vad jag vill vara, men jag lär väl göra det ändå. Jag ska även hinna träffa alla och hinna säga adjö för den här gången, städa upp efter mig och klämma in träningen också. Med andra ord; detta kommer att bli en utomordentligt spännande vecka och jag har abstinens efter min almanacka. Jag känner mig så mycket lugnare med den där jag har allt framför mig.
Men orka med att tråka ut er med min veckoplanering.
Jag är så sjukligt längtansfull efter mitt Göteborg. Häromdagen när jag gick förbi utanför cafét här i stan, så var det någon som slog emot en sked i en skål och genast började jag se mig omkring efter en spårvagn (sådär som det plingar till när de ska till att börja åka). Jag har varit borta för länge. Men min pappa tycker inte om när jag kallar Göteborg hem, det ska vara det här som är hem. Men vi får se det som två hem. Men det är i Göteborg jag har mitt eget liv, mina egna rutiner och, som det känns nu, min framtid. Och det är där jag vill vara nu.
Det jag saknar mest med Göteborg just nu, är känslan av att kunna vakna utan att någon stökar omkring i hemmet. Eller att kunna gå och lägga sig när som helst på dygnet, och att det faktiskt är tyst då. Jag saknar att tv:n alltid är ledig, jag saknar att kunna få ligga och inte göra någonting på en hel dag utan att någon ifrågasätter det. Jag saknar att kunna plocka undan min disk när det passar mig och ingen annan. Jag saknar storstadslivet, jag saknar att kunna ha femtioelva krogar att välja på istället för en. Jag saknar att få handla hem exakt det som jag själv vill ha. Jag saknar att hitta en ny promenadväg varje dag. Jag saknar att åka spårvagn och jag saknar att kunna gå in närstan varsomhelst och ta med en kaffe och gå och titta i skyltfönster.
Det känns som om att en hel sommar i Ludvika med andra levnadsprinciper än vad jag har levt med det senaste året, blev lite för mycket. Jag är givetvis jätte tacksam att jag har fått bo hemma, men det blir lite annorlunda när man har bott borta i ett år.
Hursomhelst, så tänker jag avsluta med en låt som har blivit en favorit på senaste tiden!
Kommentarer
Trackback
