Mmmm?
Nu råkar det ju vara så att jag har alla ursäkter i världen för att inte plugga just nu. Och ett blogginlägg är väl kanske på sin plats då! Jag har en tendens, liksom många andra, att bli lite väl bekväm efter att en tenta är över. Man planerar att unna sig en dag eller två till att få andas ut lite. Men så lyckas det ju alltid bli ett par riktigt långa dagar, närmare bestämt en vecka och ibland mer. Det är ju inte överdrivet bra. Och att det är nära jul nu gör ju inte saken bättre precis. Då börjar hjärnan lägga av. Totalt.
Hade ju planerat helgen lite fint med planer över hur jag skulle plugga, men så blev det ju inte som jag tänkte mig.
Till och börja med hade jag en jättefin fredag och hade hit Alicia, Jeppe, Alex och Pontan (mina Ludvika-polare). Vi spenderade hela kvällen här hemma hos mig och drack vin, pratade och spelade tv-spel och hade en allmänt fin kväll. Planen var att vi skulle gå ut efter midnatt, men i och med att vi alla hade gått upp runt klockan 6 på morgonen så var det ingen som riktigt orkade. Inklusive jag själv. Bäddade upp och la mig så fort de hade gått. Tyckte det skulle bli riktigt skönt att sova, för jag höll på att somna direkt. Men, så klart, när det kommer till mig så är det ju alltid någonting. Även den här gången.
Plötsligt så får jag såna kramper i magen att jag inte kan andas normalt. Som jag är, så tänker jag att det ska gå över. Knappast. Det blev värre och värre och tillsut kunde jag inte ens stå upp. Får panik och ringer ner till Erik, min granne en våning ner. Han kommer upp och jag praktiskt taget kryper fram till dörren för jag kunde inte gå.
Han ringer ambulansen och de kommer och hämtar mig efter en halvtimme. Åker in till Sahlgrenska, tar några prover och får ligga i en korridor bland massa andra patienter.
Dels hatar jag sjukhus, och dels är jag för den delen så tacksam att Erik var med mig dit. efter fyra timmar får jag hjälp och då har smärtan nästan lagt sig helt. Visade sig att det var tarmvred eller någonting liknande. Tarmarna vrider sig i magen och det gör något djävulskt ont. Tro mig. Så, klockan sex åker vi bussen tillbaka hem. I pyjamas.
Under den natten sov jag ingenting och inte särskilt mycket på morgonen heller. Så hela helgen blev förstörd.
Så nej, jag har inte pluggat i närheten av så mycket jag hade tänkt mig. Och plus att jag har blivit så bekväm i att jag snart får åka hem. Det enda jag glömmer bort, är att det tar ju knappast slut på måsten bara för att jag åker hem. Tvärtom. Då är det verkligen risk för att jag inte pluggar, plus att jag ska läsa en till kurs parallelt med denna i och med att jag kuggade på en tenta.
Åh, somliga saker tar aldrig slut...
Som tur är finns det lite saker som man kan trösta sig med. Som det faktumet att jag får komma hem till familj och vänner nästa vecka och att jag får stanna där i två veckor.
Eller att vi ska ha julbord med klassen på fredag, och det är någonting jag verkligen behöver. Bort från pluggande och äta gott med lite bra sällskap.
Sen kan jag glädja mig med att jag är klar med nästan alla mina julklappar och slipper panikhandla i sista sekunden. Och så kan jag glädja mig åt att det blir tio veckors praktik fr.o.m den 18 januari (om man ska bortse från att jag med största sannolikhet får inkludera omtentor under de veckorna, hur nu fan man ska ha tid med det) OCH: jag ska spara undan pengar så jag kan shoppa ordentligt när vi åker ner till Tunisien i sommar :D
Nej, om man skulle fortsätta med plugget nu. Hade som mål i torsdags att ta mig till sidan 310 tills idag, och är på sidan 91. Lite påskyndning kanske? Jo!
Hade ju planerat helgen lite fint med planer över hur jag skulle plugga, men så blev det ju inte som jag tänkte mig.
Till och börja med hade jag en jättefin fredag och hade hit Alicia, Jeppe, Alex och Pontan (mina Ludvika-polare). Vi spenderade hela kvällen här hemma hos mig och drack vin, pratade och spelade tv-spel och hade en allmänt fin kväll. Planen var att vi skulle gå ut efter midnatt, men i och med att vi alla hade gått upp runt klockan 6 på morgonen så var det ingen som riktigt orkade. Inklusive jag själv. Bäddade upp och la mig så fort de hade gått. Tyckte det skulle bli riktigt skönt att sova, för jag höll på att somna direkt. Men, så klart, när det kommer till mig så är det ju alltid någonting. Även den här gången.
Plötsligt så får jag såna kramper i magen att jag inte kan andas normalt. Som jag är, så tänker jag att det ska gå över. Knappast. Det blev värre och värre och tillsut kunde jag inte ens stå upp. Får panik och ringer ner till Erik, min granne en våning ner. Han kommer upp och jag praktiskt taget kryper fram till dörren för jag kunde inte gå.
Han ringer ambulansen och de kommer och hämtar mig efter en halvtimme. Åker in till Sahlgrenska, tar några prover och får ligga i en korridor bland massa andra patienter.
Dels hatar jag sjukhus, och dels är jag för den delen så tacksam att Erik var med mig dit. efter fyra timmar får jag hjälp och då har smärtan nästan lagt sig helt. Visade sig att det var tarmvred eller någonting liknande. Tarmarna vrider sig i magen och det gör något djävulskt ont. Tro mig. Så, klockan sex åker vi bussen tillbaka hem. I pyjamas.
Under den natten sov jag ingenting och inte särskilt mycket på morgonen heller. Så hela helgen blev förstörd.
Så nej, jag har inte pluggat i närheten av så mycket jag hade tänkt mig. Och plus att jag har blivit så bekväm i att jag snart får åka hem. Det enda jag glömmer bort, är att det tar ju knappast slut på måsten bara för att jag åker hem. Tvärtom. Då är det verkligen risk för att jag inte pluggar, plus att jag ska läsa en till kurs parallelt med denna i och med att jag kuggade på en tenta.
Åh, somliga saker tar aldrig slut...
Som tur är finns det lite saker som man kan trösta sig med. Som det faktumet att jag får komma hem till familj och vänner nästa vecka och att jag får stanna där i två veckor.
Eller att vi ska ha julbord med klassen på fredag, och det är någonting jag verkligen behöver. Bort från pluggande och äta gott med lite bra sällskap.
Sen kan jag glädja mig med att jag är klar med nästan alla mina julklappar och slipper panikhandla i sista sekunden. Och så kan jag glädja mig åt att det blir tio veckors praktik fr.o.m den 18 januari (om man ska bortse från att jag med största sannolikhet får inkludera omtentor under de veckorna, hur nu fan man ska ha tid med det) OCH: jag ska spara undan pengar så jag kan shoppa ordentligt när vi åker ner till Tunisien i sommar :D
Nej, om man skulle fortsätta med plugget nu. Hade som mål i torsdags att ta mig till sidan 310 tills idag, och är på sidan 91. Lite påskyndning kanske? Jo!
Herr Brut
Kommentarer
Trackback
