Självömkan?
Jag gillar att ha saker att göra. Jag gillar att ha huvudet fullt med tankar och funderingar. Jag gillar tempo, och jag gillar rutiner. Vad jag däremot inte gillar, är att vara sönderstressad, ha sömnproblem för att man inte kan sluta tänka på allt, ha ångest för allt man inte gör och ha dåligt samvete så fort man slappnar av minsta lilla. Det är exakt såhär det är just nu. Plus en förkylning med feber, ett ont knä och en påbörjad ny inflammation i tandköttet på köpet.
Jag känner mig fullständigt slut och är trött för jämnan. Vanligtvis är plugga det enda jag gör, men just nu har jag fastnat i allt inte göra någonting alls. Det känns inte bra alls. Men nu har jag fått lite hjälp, och mer hjälp kommer inom kort vad gäller den här satans stressen.
Så, syster har varit här en vecka och åkte hem idag. Det har varit mycket trevligt med sällskap under en vecka, det var precis vad jag behövde. Shopping, matlagning, utekvällar och massvis med serier och soft-tid.
Och imorse när jag vaknade, så var halsen uppsvullen och jag hade feber. Så fruktansvärt typiskt, när man först hade en sån fin inställning till den här veckan. Jag tänkte träna och vara duktig och ta tag i allt sånt där. Men så blev det ju inte. just nu känns det bara som att jag växer på bredden, trevligt...
Men, jag pallrade mig iväg till skolan i alla fall. Och vi hade en fantastiskt bra föreläsare, så det ska man ju vara glad för att man orkade trots att man var sjuk. Jag vet ju andra som var på tok för bakfulla för att åka till skolan, och andra som inte ville gå upp ur sängen...nämner inga namn. ;)
Så nu sitter jag med en kaffekopp och tänkte blogga lite. För det var ett litet tag sen. Men eftersom syster har vart här så har jag inte gjort det. Det skulle verkligen behövas städas här inne, men jag mår ju inte bra, så varför skulle jag?
Det här blev ett typiskt självömkan-inlägg, men då får det väl vara så för den här gången.
Nu ska jag ta ett varmt bad, och sen lägga mig och titta på en film!
Jag känner mig fullständigt slut och är trött för jämnan. Vanligtvis är plugga det enda jag gör, men just nu har jag fastnat i allt inte göra någonting alls. Det känns inte bra alls. Men nu har jag fått lite hjälp, och mer hjälp kommer inom kort vad gäller den här satans stressen.
Så, syster har varit här en vecka och åkte hem idag. Det har varit mycket trevligt med sällskap under en vecka, det var precis vad jag behövde. Shopping, matlagning, utekvällar och massvis med serier och soft-tid.
Och imorse när jag vaknade, så var halsen uppsvullen och jag hade feber. Så fruktansvärt typiskt, när man först hade en sån fin inställning till den här veckan. Jag tänkte träna och vara duktig och ta tag i allt sånt där. Men så blev det ju inte. just nu känns det bara som att jag växer på bredden, trevligt...
Men, jag pallrade mig iväg till skolan i alla fall. Och vi hade en fantastiskt bra föreläsare, så det ska man ju vara glad för att man orkade trots att man var sjuk. Jag vet ju andra som var på tok för bakfulla för att åka till skolan, och andra som inte ville gå upp ur sängen...nämner inga namn. ;)
Så nu sitter jag med en kaffekopp och tänkte blogga lite. För det var ett litet tag sen. Men eftersom syster har vart här så har jag inte gjort det. Det skulle verkligen behövas städas här inne, men jag mår ju inte bra, så varför skulle jag?
Det här blev ett typiskt självömkan-inlägg, men då får det väl vara så för den här gången.
Nu ska jag ta ett varmt bad, och sen lägga mig och titta på en film!
Kommentarer
Trackback
