Hela jag är full på hösten. Eller, av hösten?

av allt är att jag tjänade på att köpa ett par tredje).
800 :- för tre par, det tycker jag är riktigt bra. Plus att två av de, särskilt det ena, är utmärkta vinterskor. Där ska jag ha ett plus i kanten, haha, för jag brukar vara sämst på att hitta ett par bra vinterdojor.
Jag har alltså hängt på Skopunkten med tjejerna (och Claes)
i eftermiddag, och spenderade lite eftersom CSN kom in idag. Sen kunde man ju inte låta bli att gå in på H&M och fynda lite också. Det har jag dock ingen bild på, men det blev en sån där snygg svart kjol som hitter sådär tajt, och högt upp i midjan, samt en söt svart topp med puffärmar. Nu är jag riktigt nöjd. "Lindrat mitt shoppingbegär för ett tag framöver", för att citera Nomie när vi släpade på alla skor och kläder tillbaka till bussen.
För övrigt så fick jag äntligen hit Anticimex på ett återbesök imorse, så nu har de sanerat en gång till för säkerhetsskull. Bra, för då kanske jag någon gång kan få börja sova gott igen. Det är ju inte så att insekterna svärmar här inne direkt, utan tvärtom, jag ser bara någon ibland, men det är tillräckligt bevis för mig att veta att det fortfarande finns några envisa jävlar kvar. Bort ska de, "så ä dä mä´t" om jag ska citera min pappa också nu när jag ändå är igång med citeringar.
Så, eftersom jag inte har tillåtelse att vistas i det sanerade rummet förrän två timmar senare, så begav jag mig bort mot skolan och satte mig och pluggade. det var ju ändå rätt bra gjort, för att ha vart så sjukt omotiverad idag. Jag kunde ju ha gjort vad som helst, förutom just det. Men jag gjord det. Heja mig. Kapitel 8 (okejdå, halva) check!
Vid klockan 13.00 så fick jag en kopp kaffe, en klippning och en färgning av min frisör. Totalt olik mig, med tusen ton hårvax i huvudet, så åkte jag så småningom bort till Backaplan.
(Håret tänker jag inte lägga ut någon bild på nu, kanske kommer det ett smakprov imorgon).
Så ikväll har jag käkat schnitzel och potatis, och senare la jag mig på sängen och tittade på Idol med en påse chips som sällskap. Som vanligt när Emma tänker köper chips, så känns det som en utomordentligt bra idé. När hon väl köper den, så ligger den och tittar på en tills man öppnar den. Nästan skäller lite på en för att man inte öppnar den direkt. De första tuggorna (okej, halva chipspåsen) känns ju gott och så, men sen när man inser att man har ätit halva den där påsen själv så kommer man plötsligt på vilken otroligt dålig idé det här var (precis som alla andra gånger jag har köpt en chipspåse på det här viset) och så mår man lite dåligt. Uttrycket "Man lär sig av sina misstag?" Nej, tydligen inte alltid.
Haha åh, men åh.
Kommentarer
Trackback