my.little.corner.of.the.world

När ni läser det här, ska ni ha i åtanke, att jag är ursprungligen en småstadsflicka, med ett starkt band till min familj, som för bara för ett år sen var en väldigt vilsen själ. Under hela hösten 2008, gick jag arbetslös. Jag sökte sammanlagt nästan hundra jobb, utan någon framgång alls. Någonstans där började hoppet avta och tankarna skenade iväg; vad sjutton ska jag göra med mitt liv?
Strax efter nyår fick jag jobb på McDonald´s. Inget drömjobb direkt, men det var en stor grej för mig, eftersom det var mitt första "riktiga" jobb och att min kraft och energi under hösten gav något resultat i alla fall. Jag stannade på McDonald´s i ett halvår, och tänker säga som många andra: "det var ett riktigt bra förstajobb", medan andra ser ner på McDonald´s-arbetare och skrattar. Jag säger: jobba där i ett halvår, innan du yttrar dig.
Där någonstans, under halvåret, insåg jag att jag var väldigt sugen på att börja plugga. Jag hade nyss brutit upp efter ett långt förhållande och insåg plötsligt att jag inte var bunden till någonting/någon alls, samt att jag insåg att jag har alla möjligheter i världen. Någonstans, kände jag även en press och en viss stress. Så många andra hade börjat plugga, kommit nästan ett helt år fram i utbildningen, medan andra ägnade sig åt jobb som jag själv visste att jag aldrig skulle få ut någonting av i längden.

Under sommaren 2009 ägnade jag mig åt att arbeta med förståndshandikappade. Detta var ingenting egentligen som jag var intresserad av att arbeta med, men jag ville prova någonting annat än att arbeta med snabbmat. I juli får jag besked om att jag har blivit antagen i Göteborg. Att jag hade sökt mig till just Göteborg, är jag inte helt säker på. Jag hade sett att det fanns en intressant restaurangutbildning där. Jag visste att jag hade vänner där nere. Jag kände att det kunde vara starten på någonting nytt. Jag visste om att det var väldigt långt från Ludvika, men jag sökte det ändå. Någonstans där bestämde jag mig för att flytta till Göteborg, och påbörjade sökandet efter en lägenhet. Utan framsteg. Det var en månad tills utbildningen vid Universitetet skulle börja, och jag hade ingenstans att bo. Någon dag senare ringer ett av mina ex, som var bosatt i Göteborg, och berättar att en av hans jobbarkompisar bor tillsammans med sin bror och de kunde erbjuda ett rum till en inneboende.

I mitten av augusti, tidigt på morgonen, åker jag och mamma och pappa ner till Göteborg med en mindre flyttbil. Jag tyckte det var skitjobbigt, försökte hålla gråten tillbaka och undrade vad sjutton jag gjorde. Jag som inte ens kunde ta hand om min jävla guldfisk Gandalf (jag matade ihjäl honom tror jag). Hur sjutton skulle jag kunna ta hand om min själv? Men jag var fast besluten. Tillslut kände jag mig lite lugnare. När jag väl anländer till mitt nya hem och mina nya rumskamrater, inser jag att jag har hamnat i Göteborg ghetto. Jag såg massor med gäng överallt, ungar som gapade och skrek och vuxna män som skrek på varandra och bilar som brann. Jag trodde att jag hade hamnat i Afghanistan eller nåt. När jag väl kommer upp i lägenheten, så finns det ingen lampa i hallen eller vardagsrummet, inga tavlor på väggarna, fruktansvärt skitiga golv och lägenheten stinker cigarettrök. Och, ja, just det. Mina lovade 14 kvadrat visade sig vara 7 kvadrat. Hälften av prylarna jag hade med mig fick skyfflas in i flyttbilen igen. Och killarna jag flyttade in hos var totalt främmande för mig, jag hade aldrig träffat de tidigare. Mina föräldrar var nere i Göteborg med mig i 2 dagar.

Jag minns känslan när de åkte hem och jag stod kvar på det där satans bilbrandstorget. Och jag kunde förstå hur de kände som lämnade mig på det stället. Men vad kunde jag göra? Vad kunde de göra? Inte mycket, tyvärr. Och jag kände mig så fruktansvärt liten. Här kommer jag, som är van vid lilla Ludvika med sina 2 caféer, 10 affärer och få gator. Fan vad stort allt var här.
Jag minns att jag gick upp i mitt fina "14 kvadratsrum" och grät. Hur i helvete skulle jag klara det här?

Veckorna gick, och jag fick träffa världens underbaraste klass och fick genast massa nya underbara vänner och bekanta. Utbildningen visade sig inte riktigt vara så som jag trodde, för det var verkligen spontant att hoppa på just den utbildningen.
Mitt boende däremot, var ingen vidare dans på rosor. Jag och killarna levde två olika liv. Jag pluggade flitigt och gick upp klockan 6 i stort sett varje morgon, medan de jobbade som servitörer och kom hem vid klockan 3 varje natt och hade efterfest. (Mina väggar var för övrigt som bakplåtspapper, ljudisolation? Vad är det?) Någon gång kunde jag hänga på lite efterfest, trots att jag skulle upp klockan sex, gick bakfull till skolan ett antal gånger i början (ibland fortfarande full), vilket givetvis bara var under en kort period eftersom jag är smartare än så.

Angående Biskopsgården, som var stället jag bodde på, så vågade jag aldrig gå ut eller komma hem efter klockan 7 på kvällen. Det brann 23 bilar under de första tre veckorna jag bodde där, en man drog ett vapen mot några andra män nedan för fönstret, kvinnor fick psykbryt inne på Willys, vuxna män höll på att slå ihjäl varandra på torget, verbalt äckliga män stog och hängde precis utanför min port varenda dag, småkidzen hängde i gäng och saboterade på torget, i hissar, pissade i trappuppgången och rökte i tvättstugan.
Jag saknade mina föräldrar så jag kunde avliva. Sju månader senare, efter att ha sökt nytt boende i flera månader, lyckades jag komma över en egen lägenhet på andra sidan stan, 10 minuter från centrum med spårvagn.

Idag, efter att ha bott på ett sådant hysteriskt ställe och sedan komma till ett helt eget boende till ett lugnt och tillsynes som det verkar för mig, lugnt område, så kan jag se tillbaka på allt och tänka en sak: Jag är stolt över mig själv.
Det är snart ett år sedan jag flyttade hemifrån och jag är stolt över hur långt jag har kommit, hur mycket jag har växt av all denna erfarenhet. Och jag har äntligen lärt mig att tycka om att vara med mig själv, att inte ständigt vara i behov av att ha någon vid sin sida. Jag har ansvar för allt själv och är helt enkelt tvungen att göra det själv. Måste ta alla beslut själv. Men, man växer. Och jag har äntligen insett vad det är jag vill göra med mitt liv.
Jag är glad att jag tog chansen att flytta. För hade jag inte provat, hade jag inte vetat om det var nåt för mig eller inte. Men det vet jag nu att det är.

Det jag vill säga med det här oerhört långa inlägget, är att det går om man bara vill. Även om man får en dålig start, som jag fick, så ordnar sig saker och ting. Men för att det ska ordna sig, så måste man ordna det själv och kämpa.

Och det, det är det som får en att växa.

Jag vet inte riktigt vart den är just nu. Överhopad av massor av arbete: grupparbete, redovisning imorgon och tenta på torsdag vilket innebär en heldel pluggande. Det är nu det gäller, men så orkar jag inte. Det är inte så mycker mer än att ta tag i det men det är lite svårt. Men lite vila till, så ska jag nog minsann orka sen. Jag tror man behöver lägga på minnet alla de saker man ser framemot när det känns lite tungt. Jag vet ju att jag kommer att klara tentan, men jag känner att jag vill göra bättre än bra. Jag vill gärna ha ett högt betyg på kursen, så då får man ju kämpa lite extra. Och jag ska göra det. Alldeles strax nu.

Idag har jag superjobbig allergi och är frutkansvärt snuvig. Men jag är väldigt sugen på promenad och jag har varit väldigt duktig med månadsbudgeten nu och fick ett jättesnällt litet tillskott i ekonomin av pappa för att jag skulle göra han en tjänst nu i veckan. Mer än nödvändigt, men jag tackar och tar emot. Så jag bokade resan hem idag och fy sjutton vad dyrt det blev. 1000 kr fram och tillbaka till Ludvika på torsdag. men jag ser verkligen fram emot att åka hem. Och där har jag en sak som jag kan hänga fast vid. Sen helgen efter Valborg kommer min mamma ner hit och bor över helgen. Jag kan behöva lite tid med mamma känner jag, jag saknar henne.

Och på tisdag kör köttkursen igång ordentligt. Och det är inte en liten kurs. Full med jobbiga moment, plus att jag nu plötsligt ska istället för att gå från 9-12 varannan dag ibland mindre, 9-15 VARJE dag. Och det kommer bli skitjobbigt. Och dyrt, igen, eftersom det förekommer mycket matlagning i den här kursen. Men jag tänker lägga max 100 kr på det här, och jag tänker inte acceptera att bli underkänd i kursen för att jag inte köper typ oxfilé för flera hundra. Glöm det.
Och efter den här kursen så är det plötsligt sommar. 3/6 åker jag hem till Ludvika och ska vara med när min syster tar studenten. Och i veckan måste jag även köpa födelsedagspresent till min bror som fyller år imorgon, samt en studentpresent till syster. Får se vad för kul jag kan hitta på.

Idag tänker jag även lyxa på mig solarium. Blek som jag är blir man lite deppig, haha. Ytterligare: emellanåt behöver man lite lyx. Och det här får bli min lyx.

När jag åker hem till Ludvika, tänker jag även vara på och fråga på äldreboendet jag sökt jobb på ytterligare en gång. Jag tänker visa mitt intresse ännu mer och se om jag har någon möjlighet att få jobb till sommaren. Får jag inte det, då har jag inget jobb i sommar. Vilket är hemskt tråkigt, eftersom jag har alltid haft ett sommarjobb. Pengar är verkligen någonting jag behöver nu, när jag äntligen har insett att det är ingen dans på rosor att bo själv och ha en egen ekonomi och få allt att räcka till och alla utgifter man inte räknar med? det kan samma hela humöret. Och att leva på morötter och ägg en hel vecka? Nä, tack.
Om jag inte får sommarjobb, så hoppas jag i alla fall att jag kommer in på någon av sommarkurserna jag har sökt. Kinesiska är första alternativet. Då får jag i allafall ta lån under sommaren, vilket innebär att jag slipper gå helt fattig. Och då kan jag få åka på Metaltown vilket jag verkligen har längtat efter.

Nehepp, nu ska jag klä på mig och gå ut på promenad. Sen är det plugg som gäller, hela dagen. Det blev ett extremt långt inlägg men jag behövde skriva av mig lite. Tydligen.

På plussidan just nu

Vädret är underbart
Jag har slutat röka
Jag har kommit igång med träningen bättre än någonsin
Jag har skärt ner, näst intill slutat, med sötsaker
Jag har lärt mig se det fina i småsaker och uppskatta de i vardagen
Knäet är bättre
Jag har äntligen lärt mig att äta frukost!


På minussidan just nu

Det långt till helgen
En ordentligt härlig "släppa-loss" utekväll med mycket att dricka är alltför länge sen
Pengarna sinar...
Skulle lyxa till med två små mörka chokladbitar med mintcrisp och glömmer ena i affären...hm....

Det suger att inte ha några pengar. Men jag ska fixa det. Här har jag knegat ihop 7 matlådor i alla fall, det är någonting åtminstone. Fast tyvärr, 7 matlådor av samma slags mat. Så här ska jag käka spaghhetti och köttfärssås i små mängder för att kunna ha mat för den kommande veckan! Utöver det finns det ägg, rostat bröd och lite potatis. Det här kan bli kul. Bäst av allt är väl att det är så passande med snålt i matkassan då man just slutat röka och småäter istället, samt börjat motionera så mycket att matintaget egentligen borde fördubblas. Nog fixar jag det här, föräldrarna ställer ju upp om det krisar men jag ska lära mig själv en läxa för att jag rökte upp pengarna och slösade de på kläder osv. Visst om maten tar slut, men tar KAFFET slut då kommer jag bli galen.

Nog med ekonomin. Det är en bra dag idag i alla fall. Jag fick sova ut, drömde massa underliga drömmar igen, tittade på lite tv, gjorde god frukost, spelade det nya Star Wars spelet på xboxet, vilket för övrigt var asroligt, lagade massa mat och nu sitter jag här. Vill gärna ut och gå, men dels har jag lovat mig en vilodag och dels känner jag mig febrig och dels blåser det superduperstorm. Stannar innte tills det blir bättre.

Vill upplysa om att sluta-röka går bra. Enda anledningen till att jag skulle kunna falla tillbaka är pga tristess och det är inte särskilt troligt. En rökare förstår vad jag menar. Det är en sysselsätting att röka och tyvärr har jag alltid rökt när jag har haft tråkigt och sorgligt som det är så har det många gånger varit den anledningen som fått mig att trilla tillbaka. Men den här gången är det annorlunda. Dels, inser jag att jag inte har råd, dels inser jag att om jag faller tillbaka så kommer jag alltid att göra det, dels luktar jag illa, dels inser jag för första gången att jag faktiskt kan dö. Hur jävla dumt det än låter, så inser man inte allvaret. Men först nu fattar jag att jag faktiskt kan dö.

Nu är det mycket här framöver. Men det roligaste, ska bli att åka hem under Valborg. Det ser jag verkligen fram emot. Och jag är nyfiken på om jag kommer att packa osmart även denna gång. Men jag får komma hem till mina vänner i alla fall och min familj och spendera lite kvalitetstid. Jag åker den 29:e, direkt efter tentan.
Jag har inte ens börjat plugga till tentan än, och jag har verkligen inte skrivit klart min del i grupparbetet. Men detta börjar jag med på måndag. Från och med måndag så kommer det bli att ta tag ordentligt i skolan. För nu har jag verkligen varit alldeles för bekväm de senaste typ...shit, tre veckorna?

Nähä, nu är det dags för eftermiddagskaffe och en chokladmuffin!

Det finns många olika sorters ork. Och den här gången så är det min "akademiska ork" som inte är på topp. Det är väl på sätt och vis tur att den kommer under en kurs då det inte är så många delmoment som andra kurser skulle kunna innefatta. Så jag orkade inte riktigt gå till skolan idag. Jag missar en ölprovning vilket inte känns som hela världen direkt...

Jag ska ta en väldigt lång promenad med Nomie idag. Jag har blivit, som jag och syster skulle säga, en ut-och-gå-nörd. Vi ska ta en spårvagn långt bort någonstans och så ska vi gå tillbaka in till stan. Om vi hittar så att säga.
Nu längtar jag skapligt mycket efter att få in nästa bidrag, är skapligt trött på att äta spaghetti och falukorv varje dag. Och bara sitta inne för att man inte har råd med någonting ( men nu har jag ju märkt att promenaderna gör mycket, de ger en någonting att göra (gratis), bra kondition, tänker på annat än rökningen, går ner i vikt, och så kan jag rensa skallen på alla tankar).

Varför kan inte staten fatta att man inte klarar sig på 8.000 i månaden när hälften går till hyra, en del till kurslitteratur och resten till mat? Det finns ju inte ett öre kvar till någonting kul? Kommer jag inte att få något jobb i sommar, då vettefan vad jag gör alltså...dår får jag leva på 8.000 igen och satsa på att lära mig kinesiska. Om jag ens kommer in på sommarkursen. Ibland suger det verkligen. Verkligheten, alltså.

I min drömvärld är jag rik, jag har råd att köpa precis vad jag vill, fast jag bor inte i ett slott med tjänare, jag bor i en superdupersnygg lägenhet inrett exakt så som jag vill ha den. Fina färger, en enormt stor rund säng som står mitt i rummet, ett eget hemmagym, ett kylskåp som producerar vilken mat jag än vill ha. Ett enormt fönster som man kan sitta i med en massa kuddar och en kopp kaffe på morgonen, en enorm walk in closet med så mycket kläder att jag inte kommer hinna använda de, en stor bardisk med världens utbud på viner, likörer och annat gott. Ja, drömma kan man ju alltid få göra i alla fall....

Och den har invaderat mig totalt. Jag är inne i en sjuklig "måste-må-bra-mani". Rökningen är passé, vilket jag är otroligt stolt över. Några stunder är det jobbigt, men för övrigt står jag på mig och vet, att det här gången kommer jag fixa det.
Idag har det blivit väldigt mycket träning. Skulle prova och se hur lång tid det tog att gå till skolan imorse (jag hade så mycket tid över, och täntke att det var lika bra att utnyttja tiden till nåt bra). Det tog ca 40 minuter ner till skolan. Jag åkte hem, åt lite lunch och höll sen på att somna. Men så skulle jag möta upp Nomie på gymmet, så upp ur dvalan och körde styrka på gymmet. Nu på kvällen, efter att ha suttit inne lite för länge, tänkte jag att jag skulle ta en liten promenad. Men den blev mycket längre än tänkt, eftersom jag provade nya vägar och gick vilse, hehe. Men mycket mycket skönt var det. Jag älskar verkligen att gå på kvällspromenader.

Imorgon ska jag och Nomie ut på promenadäventyr. Sen är det tamejsjutton fredag.

Återigen ligger det en underbar stor sol ovanför Göteborg idag. Och att den har förmågan att göra en så otroligt positiv och höjer humöret bara sådär?  Jag fattar det inte, men det tycks vara så. Dock, så är vi ju svenskar. Det finns alltid någonting att klaga på, vi är aldrig helt nöjda. Men jag måste ge minus åt pollen och där har jag nog många med mig. Sen var jag tvungen att sova med fönstret öppet inatt, eftersom det är så jävla varmt här inne. Och då fick ju det straffas såklart, eftersom de börjar kasta möbler från tredje våningen i huset mittemot mig. Vilket de har gjort i 2 veckor tid nu varje morgon klockan 8, vilket är ju jätteskoj.

Nepp, nu blir det en dusch och lite fix och sen ska jag promenera i Slottsskogen med Nomie idag!

Oj, det var verkligen ett bra tag sen jag uppdaterade någonting här. Men, det beror på att jag har uppfyllt ett av mina mål: spendera en aningen mindre tid vid datorn. Och om en timme ska jag iväg och gymma med Nomie. Jag har inte varit på gymmet på aslänge, av många olika anledningar: sjuk, bortrest, mikrobiologi, besök av syster i en vecka. Men idag, finns det inte längre några så kallade ursäkter eller någonting som faktiskt tar upp min tid. Skolan kör igång på allvar på torsdag för min del (öl och cider-provning och på fredag whiskey-provning, somliga har det hemskt jobbigt) så fram tills dess ska jag göra nytta: gymma, tvätta, städa upp och, tamefan, införa en kvällspromenad varje dag då vädret numera är underbart här i Göteborg.

Nöjen som inte kostar någonting heller, vore underbart eftersom det är två veckor till nästa bidrag och jag är en fattiglapp. Därför har jag inte råd med någon lunch innan gymmet, så jag käkar en massa bananer och dricker vatten i mängder. Mat, har man inte råd att äta för mycket.

Och inte heller rökning, därför har jag nu slutat röka. Sist jag slutade, var jag fri från cigaretter i en hel vecka, så nu jävlar ska jag klara det. Säg vad ni vill "det har du sagt förut", "slutat röka har du nog gjort femtioelva gånger vid det här laget" eller "det har inte funkat innan, varför skulle det göra det nu?". Men då säger jag: därför att jag har bestämt mig.

Nu ska jag fräscha upp mig, innan jag ska slita som en bisonoxe på gymmet. PUSS!