my.little.corner.of.the.world

Såhär inför nyår, när alla ställer så oerhört stora krav på sig själva, så tyckte jag att det var dags med ett litet inlägg.
Även jag tänker ställa lite fina krav på mig själv. Dels de klassiska: börja äta lite nyttigare och satsa lite mer träningen. Och så tänker jag för femtioelfte gången sluta röka. Och jag tänker inte säga ett ord mer om det. Inte mer än att jag lägger undan de pengarna inför sommaren för att kunna göra någonting roligt. Punkt.

Det har varit en fin jul här i Dalarna. Så fint att få komma hem och träffa alla nära och kära. Det uppskattas ännu mer då jag inte har vart här på ett halvår nu.
Och så är det ju så fint att min dalmål är sjukligt bred, och att jag troligen kommer bli mobbad när jag väl landar i Göteborg igen om en vecka. Haha.
Har fått oerhört mycket fina julklappar i år, och av alla oss "yngre" i släkten, så var nog jag den som var mest lyrisk över julklapparna. Det är så man faktiskt känner sig lite bortskämd.

Och, som student när man kommer hem såhär efter att ha tagit hand om sig själv i ett halvår i sträck så är det de mest simpla grejerna som är så otroligt uppskattade.
Exempelvis som att det finns en diskmaskin och att man inte behöver diska ett jävla glas så fort man har druckit nåt. Eller att man får käka hemlagad mat som man fick när man var liten.
Eller att tvätten blir tvättad av sig själv, eller att det alltid finns mat i kylskåpet.
Ja, det är mycket som är fint med att vara hemma. Tiden går lite för fort bara. Om en vecka bär det av till Göteborg igen. En helg med lite mys för mig själv (och plugg, of course) sen så kör det igång nästa måndag igen.

Även om det har varit "lov" (och med lov så vill jag definiera det som "föreläsningsfria dagar", INTE ledighet.) så har man ju fått sitta och plugga en hel del. Men jag får vara ärlig och säga att jag inte alls har suttit så mycket som jag borde ha gjort. Men idag gick det undan och vips så har jag nästan kommit ifatt alla föreläsningar. Mycket bra, klapp på axeln.

Imorgon är det nyårsafton och som vanligt så innebär det fest. Men det här året, har jag faktiskt tänkt att spendera halva kvällen hemma hos mamma och pappa. Och när det är så att den mångsidiga far jag har, som inte endast är en fin musiker, utan även kan laga oerhört fin mat med restaurangkvalitét, så bara måste man ju stanna hemma och se vad för trevlig trerätters det blir!

Jag vill faktiskt inte påstå att 2010 har varit någor bra år. Det har varit tråkigt, fullt med problem och stressfaktorer upp över öronen. Men banne mig, 2011 kommer bli bra! Jag känner det på mig!

Gott nytt år allihopa, så hörs vi nästa år!

Nu råkar det ju vara så att jag har alla ursäkter i världen för att inte plugga just nu. Och ett blogginlägg är väl kanske på sin plats då! Jag har en tendens, liksom många andra, att bli lite väl bekväm efter att en tenta är över. Man planerar att unna sig en dag eller två till att få andas ut lite. Men så lyckas det ju alltid bli ett par riktigt långa dagar, närmare bestämt en vecka och ibland mer. Det är ju inte överdrivet bra. Och att det är nära jul nu gör ju inte saken bättre precis. Då börjar hjärnan lägga av. Totalt.
Hade ju planerat helgen lite fint med planer över hur jag skulle plugga, men så blev det ju inte som jag tänkte mig.

Till och börja med hade jag en jättefin fredag och hade hit Alicia, Jeppe, Alex och Pontan (mina Ludvika-polare). Vi spenderade hela kvällen här hemma hos mig och drack vin, pratade och spelade tv-spel och hade en allmänt fin kväll. Planen var att vi skulle gå ut efter midnatt, men i och med att vi alla hade gått upp runt klockan 6 på morgonen så var det ingen som riktigt orkade. Inklusive jag själv. Bäddade upp och la mig så fort de hade gått. Tyckte det skulle bli riktigt skönt att sova, för jag höll på att somna direkt. Men, så klart, när det kommer till mig så är det ju alltid någonting. Även den här gången.

Plötsligt så får jag såna kramper i magen att jag inte kan andas normalt. Som jag är, så tänker jag att det ska gå över. Knappast. Det blev värre och värre och tillsut kunde jag inte ens stå upp. Får panik och ringer ner till Erik, min granne en våning ner. Han kommer upp och jag praktiskt taget kryper fram till dörren för jag kunde inte gå.

Han ringer ambulansen och de kommer och hämtar mig efter en halvtimme. Åker in till Sahlgrenska, tar några prover och får ligga i en korridor bland massa andra patienter.
Dels hatar jag sjukhus, och dels är jag för den delen så tacksam att Erik var med mig dit. efter fyra timmar får jag hjälp och då har smärtan nästan lagt sig helt. Visade sig att det var tarmvred eller någonting liknande. Tarmarna vrider sig i magen och det gör något djävulskt ont. Tro mig. Så, klockan sex åker vi bussen tillbaka hem. I pyjamas.

Under den natten sov jag ingenting och inte särskilt mycket på morgonen heller. Så hela helgen blev förstörd.

Så nej, jag har inte pluggat i närheten av så mycket jag hade tänkt mig. Och plus att jag har blivit så bekväm i att jag snart får åka hem. Det enda jag glömmer bort, är att det tar ju knappast slut på måsten bara för att jag åker hem. Tvärtom. Då är det verkligen risk för att jag inte pluggar, plus att jag ska läsa en till kurs parallelt med denna i och med att jag kuggade på en tenta.
Åh, somliga saker tar aldrig slut...


Som tur är finns det lite saker som man kan trösta sig med. Som det faktumet att jag får komma hem till familj och vänner nästa vecka och att jag får stanna där i två veckor.
Eller att vi ska ha julbord med klassen på fredag, och det är någonting jag verkligen behöver. Bort från pluggande och äta gott med lite bra sällskap.

Sen kan jag glädja mig med att jag är klar med nästan alla mina julklappar och slipper panikhandla i sista sekunden. Och så kan jag glädja mig åt att det blir tio veckors praktik fr.o.m den 18 januari (om man ska bortse från att jag med största sannolikhet får inkludera omtentor under de veckorna, hur nu fan man ska ha tid med det) OCH: jag ska spara undan pengar så jag kan shoppa ordentligt när vi åker ner till Tunisien i sommar :D

Nej, om man skulle fortsätta med plugget nu. Hade som mål i torsdags att ta mig till sidan 310 tills idag, och är på sidan 91. Lite påskyndning kanske? Jo!

Det var inte precis igår man var här och kladdade. Men det kan nog också bero på att jag inte har haft den minsta lilla tiden att avsätta till sådant.
Idag blev sista tentan avklarad innan jul. Efter jul är det dock några tentor att ta itu med, men det är då det. Nu ska jag fasiken bara njuta av att få ta det lite (observera lite) lugnt.

Om två veckor får jag åka hem till min hemstad Ludvika, vilket ju inte precis var igår. Närmare bestämt är det nästan ett halvår sen jag var hemma, vilket känns konstigt. Jag är så himla hemmakär och mammig och pappig emellanåt, och så har man inte varit hemma sen i somras. Och alla vänner som bor kvar där har man inte heller sett på så länge. Men det är så det blir när man har tuse saker att göra och inte har tid eller råd att åka hem. Nu kan jag åtminstone trösta mig med att det var inte särskilt länge sen det var tre månader kvar tills jag får åka hem, och vips så är det bara fjorton dagar kvar. Det är rätt svårt att beskriva i ord, hur skönt det ska bli att komma hem för en stund.

Alla julklappar är köpta eller uttänkta, och det känns finemang det. Bättre än tidigare år då man ständigt har stressat sista dagen och så blir det bara skitklappar. Men i år var det riktigt bra!

Jag inser att jag har haft så lite fritid på senaste tiden, att jag knappt har nåt vettigt att skriva om.

Så, ja, hej så länge då!