En dröm att hålla vid liv.
Precis innan jag åkte hem hit till Ludvika inför sommaren i juni, så kände jag att "fy fan vad skönt att få komma hem". Och att få ha varit hemma en hel sommar, har varit skönt, men även gett mig perspektiv. Nu kom jag ihåg varför jag flyttade iväg från den här staden. Och det känns så skönt att jag får åka tillbaka till Göteborg på söndag. Nu är det hem åt andra hållet jag saknar.
Igår packade jag resväskan, eftersom jag har annat för mig idag och jobbar både idag och imorgon. Idag ska jag träffa Johan och säga hejdå till honom, och så ska jag jobba mellan halv 4 och halv 10. Imorgon bitti börjar jag 7 och går till klockan 4. Sen går mitt tåg 10.30 på söndagen. Det är fullt upp nu. Och omtentan sker på måndag och den känner jag mig skapligt matt inför. Det är bara att hoppas att man klarar den och slipper göra ytterligare en omtenta. Jag ska plugga en massa på tåget, så gott det går.
Det känns inte som om det här inlägget behöver vara så mycket längre. Tack och hej.
Igår packade jag resväskan, eftersom jag har annat för mig idag och jobbar både idag och imorgon. Idag ska jag träffa Johan och säga hejdå till honom, och så ska jag jobba mellan halv 4 och halv 10. Imorgon bitti börjar jag 7 och går till klockan 4. Sen går mitt tåg 10.30 på söndagen. Det är fullt upp nu. Och omtentan sker på måndag och den känner jag mig skapligt matt inför. Det är bara att hoppas att man klarar den och slipper göra ytterligare en omtenta. Jag ska plugga en massa på tåget, så gott det går.
Det känns inte som om det här inlägget behöver vara så mycket längre. Tack och hej.
Att byta livsstil
Nu tänker jag ge mig på ett sådant där peppande inlägg till alla som känner att de behöver det! Efter en lång sommar och semester så kan jag själv känna att jag har blivit lite väl bekväm och varit för lat och så vidare. Och jag kan tänka mig att många känner igen sig.
Men någon gång under mitten av sommaren så kände jag att det var nog, för jag hade ju varit så duktig ända sen i julas. Så därför tänker jag här dela med mig lite tips och idéer och berätta hur sjutton man gör när motivationen ligger nedgrävd någonstans!
Kosten
Det är väl detta som alltid har varit mitt största problem. De tyngsta lasterna jag själv har, är pizza, chips och choklad. Men istället för att förbanna mig självså fort jag äter det, så bruakr jag tänka att det är en väldigt massa annat jag inte stoppar i mig. Till exempel massa godis med konstiga ämnen, läsk och att jag till exempel inte har socker i kaffe eller te.
Jag har upptäckt, att om man bara låter bli godiset i 3-4 dagar, så lägger det sig det där satans sötsuget. Åtminstone funkar det på mig. Pizza och chips försöker jag låta bli så gott det går, men unnar mig det ändå någon gång ibland. Och det är helt okej. Så länge det inte blir en vana.
Sen jag flyttade hemifrån, så har jag tagit för vana att köpa lättmjölk, då vi alltid hade den fetaste mjölken hemma. Jag ser också till att inte köpa hem massa onyttiga grejer, för finns de hemma, så äter jag de. Tills det är slut. Gärna på en gång. Så jag har lärt mig att inte köpa sånt. Istället börjar jag se det fina i att t.ex köpa hem ett paket med blåbär eller hallon. Det är fruktansvärt gott, och man kan äta mycket av det utan att få dåligt samvete också. Och, framförallt, det dämpar sötsuget.
Om jag inte vill äta någonting när jag känner sug, så dricker jag ett glas vatten eller en kopp te smaksatt med någon god frukt eller bär eller så.
Gör det enkelt och byt ut alla feta produkter mot less fat, välj produkter med mindre socker och så vidare. Det tycker jag är jättelätt, och oftast tycker jag inte att det är någon större skillnad på priset heller.
Att äta mindre portioner och regelbundet, gör fruktansvärt mycket. För mig räcker det att jag fuskar över en helg så att magsäcken tänjer ut sig, så är jag tillbaka. Och då tar det ett tag innan man vänjer bort det. Så nog ska man försöka ha disciplin hela tiden, så blir det tamejsjutton enklare i längden.
Det behöver egentligen inte vara svårt. Små små ändringar kan göra så himla mycket längden. Jag tänker inte börja med någon diet. För då gör du en total vändning på en gång och visst går du ner i vikt. Men då kan du inte heller börja äta som du allid har gjort för då går du upp igen istället. Bättre är att göra små ändringar hela tiden så är det enklare att hålla sig till de och vänja sig.
Motion
Här tycker jag att det är viktigt att hitta en träningsform man trivs med. Trivs man inte med det man gör, börjar man förlora motivationen och så slutar man tillslut. Inte heller är det någon idé att börja elitträna med en gång. Ta det successivt och gör lite åt gången.
Man känner verkligen skillnaden i kroppen när man tränar. Man blir piggare, gladare och så skjuter självförtroendet i höjden också. Själv motionerar jag genom att vara ute och jogga, vilket jag försöker göra minst 3 gånger i veckan, jag simmar emellanåt och jag styrketränar och promenerar. En kvällspromenad på 20-30 minuter varje kväll, gör verkligen underverk. Detta fattade inte jag förrän jag hade flyttat och hamnade på ett sådant ställe där jag inte kunde vara ute och gå på kvällarna. Det rekommenderar jag starkt.
Man ska verkligen suga åt sig känslan när man är färdig med tränigspasset. Själv brukar jag känna mig riktigt duktig, och det får en att vilja fortsätta!
Motivation
Här kanske det största problemet ligger för många. Motivationen. Det är alltid jobbigast att komma igång. Men man måste komam ihåg, att när man väl har börjat så är det enklare. Till en början kan man fundera på vad det är man vill uppnå. Tappa 5 kilo, få bättre kondition, få ett friskare kropp invändigt och utvändigt? För många är det allt på en och samma gång. Så var det för mig. Och det största problemet jag gjorde: Jag hade alldeles för höga krav på mig själv. Oftast vill man att allt ska ske på en gång men det är tamejsjutton inte särskilt lätt. Man får helt enkelt ta lite i taget och göra så gott man kan. Och inte glömma att berömma sig själv när man har gjort någonting bra.
En annan sak som jag tycker att man kan påpeka, är vågen. Det är klart man ska väga sig om man vill och veta var man ligger, men gör man som jag gjorde, att både bättra på kosten och träna hårt, så är det meningslöst att gå efter den där vågen när det har gått en månad och man vill se skilladen. I och med att man styrketränar så bygger man ju upp musklerna, och då väger man ju mer. Istället valde jag att gå efter midjemått och bukmått. Då ser man mycket enklare skillnad. Men det är inte alltid det handlar om mått och vikt. Själv, tycker jag att det känns bäst att se med ögat. Är jag nöjd med det jag ser, så då så.
En annan bra grej till motivation, är att vara två. Det är så mycket enklare för många, om de har någon som peppar en. Se bara till att det inte slutar med att ni börjar tävla med varandra. Utan respektera varandras mål och stötta. Bestäm dagar då ni ska ses och träna och försök att hålla det.
Jag hoppas att någonting av det här har varit till hjälp för någon, det har i alla fall hjälpt mig! Och även om det inte är någon som läser det här, så är det viktigt för mig själv att få ha fått ner det här i ord, så man kan läsa det de dagar man har noll motivation.
Men någon gång under mitten av sommaren så kände jag att det var nog, för jag hade ju varit så duktig ända sen i julas. Så därför tänker jag här dela med mig lite tips och idéer och berätta hur sjutton man gör när motivationen ligger nedgrävd någonstans!
Kosten
Det är väl detta som alltid har varit mitt största problem. De tyngsta lasterna jag själv har, är pizza, chips och choklad. Men istället för att förbanna mig självså fort jag äter det, så bruakr jag tänka att det är en väldigt massa annat jag inte stoppar i mig. Till exempel massa godis med konstiga ämnen, läsk och att jag till exempel inte har socker i kaffe eller te.
Jag har upptäckt, att om man bara låter bli godiset i 3-4 dagar, så lägger det sig det där satans sötsuget. Åtminstone funkar det på mig. Pizza och chips försöker jag låta bli så gott det går, men unnar mig det ändå någon gång ibland. Och det är helt okej. Så länge det inte blir en vana.
Sen jag flyttade hemifrån, så har jag tagit för vana att köpa lättmjölk, då vi alltid hade den fetaste mjölken hemma. Jag ser också till att inte köpa hem massa onyttiga grejer, för finns de hemma, så äter jag de. Tills det är slut. Gärna på en gång. Så jag har lärt mig att inte köpa sånt. Istället börjar jag se det fina i att t.ex köpa hem ett paket med blåbär eller hallon. Det är fruktansvärt gott, och man kan äta mycket av det utan att få dåligt samvete också. Och, framförallt, det dämpar sötsuget.
Om jag inte vill äta någonting när jag känner sug, så dricker jag ett glas vatten eller en kopp te smaksatt med någon god frukt eller bär eller så.
Gör det enkelt och byt ut alla feta produkter mot less fat, välj produkter med mindre socker och så vidare. Det tycker jag är jättelätt, och oftast tycker jag inte att det är någon större skillnad på priset heller.
Att äta mindre portioner och regelbundet, gör fruktansvärt mycket. För mig räcker det att jag fuskar över en helg så att magsäcken tänjer ut sig, så är jag tillbaka. Och då tar det ett tag innan man vänjer bort det. Så nog ska man försöka ha disciplin hela tiden, så blir det tamejsjutton enklare i längden.
Det behöver egentligen inte vara svårt. Små små ändringar kan göra så himla mycket längden. Jag tänker inte börja med någon diet. För då gör du en total vändning på en gång och visst går du ner i vikt. Men då kan du inte heller börja äta som du allid har gjort för då går du upp igen istället. Bättre är att göra små ändringar hela tiden så är det enklare att hålla sig till de och vänja sig.
Motion
Här tycker jag att det är viktigt att hitta en träningsform man trivs med. Trivs man inte med det man gör, börjar man förlora motivationen och så slutar man tillslut. Inte heller är det någon idé att börja elitträna med en gång. Ta det successivt och gör lite åt gången.
Man känner verkligen skillnaden i kroppen när man tränar. Man blir piggare, gladare och så skjuter självförtroendet i höjden också. Själv motionerar jag genom att vara ute och jogga, vilket jag försöker göra minst 3 gånger i veckan, jag simmar emellanåt och jag styrketränar och promenerar. En kvällspromenad på 20-30 minuter varje kväll, gör verkligen underverk. Detta fattade inte jag förrän jag hade flyttat och hamnade på ett sådant ställe där jag inte kunde vara ute och gå på kvällarna. Det rekommenderar jag starkt.
Man ska verkligen suga åt sig känslan när man är färdig med tränigspasset. Själv brukar jag känna mig riktigt duktig, och det får en att vilja fortsätta!
Motivation
Här kanske det största problemet ligger för många. Motivationen. Det är alltid jobbigast att komma igång. Men man måste komam ihåg, att när man väl har börjat så är det enklare. Till en början kan man fundera på vad det är man vill uppnå. Tappa 5 kilo, få bättre kondition, få ett friskare kropp invändigt och utvändigt? För många är det allt på en och samma gång. Så var det för mig. Och det största problemet jag gjorde: Jag hade alldeles för höga krav på mig själv. Oftast vill man att allt ska ske på en gång men det är tamejsjutton inte särskilt lätt. Man får helt enkelt ta lite i taget och göra så gott man kan. Och inte glömma att berömma sig själv när man har gjort någonting bra.
En annan sak som jag tycker att man kan påpeka, är vågen. Det är klart man ska väga sig om man vill och veta var man ligger, men gör man som jag gjorde, att både bättra på kosten och träna hårt, så är det meningslöst att gå efter den där vågen när det har gått en månad och man vill se skilladen. I och med att man styrketränar så bygger man ju upp musklerna, och då väger man ju mer. Istället valde jag att gå efter midjemått och bukmått. Då ser man mycket enklare skillnad. Men det är inte alltid det handlar om mått och vikt. Själv, tycker jag att det känns bäst att se med ögat. Är jag nöjd med det jag ser, så då så.
En annan bra grej till motivation, är att vara två. Det är så mycket enklare för många, om de har någon som peppar en. Se bara till att det inte slutar med att ni börjar tävla med varandra. Utan respektera varandras mål och stötta. Bestäm dagar då ni ska ses och träna och försök att hålla det.
Jag hoppas att någonting av det här har varit till hjälp för någon, det har i alla fall hjälpt mig! Och även om det inte är någon som läser det här, så är det viktigt för mig själv att få ha fått ner det här i ord, så man kan läsa det de dagar man har noll motivation.
Och vad hände sen?
I detta nuläge är det mycket blandade känslor. Jag är inne på min sista arbetsvecka, och jag jobbar alla dagar utom en fram tills den dagen jag åker tillbaka till Göteborg (söndag). Direkt när jag kommer hem så är det omtenta i köttkunskap (måndag), vilket känns som ett moment jag gärna gräver ner och begraver för alltid. Saker och ting hade varit enklare om man hade en bok att gå efter eller några anteckningar, men allt jag har är gamla tentor och min kära dator. Att googla upp två gamla tentor och alla svaren, tar sin lilla tid. Och jag har uppenbarligen inte lagt ner tillräckligt med tid på det, eftersom jag är stressad utav bara helvete. Om jag bara kan se till att få ner all fakta och alla svar tills söndagen, så kan jag plugga på tåget.
Denna vecka består som sagt av jobb och plugg, men jag försöker även hinna packa min resväska, fundera på vilka grejer jag ska lämna kvar och få ner till Göteborg senare, då jag givetvis har för mycket prylar här. Jag försöker även klämma in att fixamitt hår, vilket jag börjat med idag. Mamma har just lagt i en blondering på mig, och på torsdag ska jag väldigt motvilligt klippa bort allt slitet i håret. Jag kommer alltså bli mycket mer korthårig än vad jag vill vara, men jag lär väl göra det ändå. Jag ska även hinna träffa alla och hinna säga adjö för den här gången, städa upp efter mig och klämma in träningen också. Med andra ord; detta kommer att bli en utomordentligt spännande vecka och jag har abstinens efter min almanacka. Jag känner mig så mycket lugnare med den där jag har allt framför mig.
Men orka med att tråka ut er med min veckoplanering.
Jag är så sjukligt längtansfull efter mitt Göteborg. Häromdagen när jag gick förbi utanför cafét här i stan, så var det någon som slog emot en sked i en skål och genast började jag se mig omkring efter en spårvagn (sådär som det plingar till när de ska till att börja åka). Jag har varit borta för länge. Men min pappa tycker inte om när jag kallar Göteborg hem, det ska vara det här som är hem. Men vi får se det som två hem. Men det är i Göteborg jag har mitt eget liv, mina egna rutiner och, som det känns nu, min framtid. Och det är där jag vill vara nu.
Det jag saknar mest med Göteborg just nu, är känslan av att kunna vakna utan att någon stökar omkring i hemmet. Eller att kunna gå och lägga sig när som helst på dygnet, och att det faktiskt är tyst då. Jag saknar att tv:n alltid är ledig, jag saknar att kunna få ligga och inte göra någonting på en hel dag utan att någon ifrågasätter det. Jag saknar att kunna plocka undan min disk när det passar mig och ingen annan. Jag saknar storstadslivet, jag saknar att kunna ha femtioelva krogar att välja på istället för en. Jag saknar att få handla hem exakt det som jag själv vill ha. Jag saknar att hitta en ny promenadväg varje dag. Jag saknar att åka spårvagn och jag saknar att kunna gå in närstan varsomhelst och ta med en kaffe och gå och titta i skyltfönster.
Det känns som om att en hel sommar i Ludvika med andra levnadsprinciper än vad jag har levt med det senaste året, blev lite för mycket. Jag är givetvis jätte tacksam att jag har fått bo hemma, men det blir lite annorlunda när man har bott borta i ett år.
Hursomhelst, så tänker jag avsluta med en låt som har blivit en favorit på senaste tiden!
Denna vecka består som sagt av jobb och plugg, men jag försöker även hinna packa min resväska, fundera på vilka grejer jag ska lämna kvar och få ner till Göteborg senare, då jag givetvis har för mycket prylar här. Jag försöker även klämma in att fixamitt hår, vilket jag börjat med idag. Mamma har just lagt i en blondering på mig, och på torsdag ska jag väldigt motvilligt klippa bort allt slitet i håret. Jag kommer alltså bli mycket mer korthårig än vad jag vill vara, men jag lär väl göra det ändå. Jag ska även hinna träffa alla och hinna säga adjö för den här gången, städa upp efter mig och klämma in träningen också. Med andra ord; detta kommer att bli en utomordentligt spännande vecka och jag har abstinens efter min almanacka. Jag känner mig så mycket lugnare med den där jag har allt framför mig.
Men orka med att tråka ut er med min veckoplanering.
Jag är så sjukligt längtansfull efter mitt Göteborg. Häromdagen när jag gick förbi utanför cafét här i stan, så var det någon som slog emot en sked i en skål och genast började jag se mig omkring efter en spårvagn (sådär som det plingar till när de ska till att börja åka). Jag har varit borta för länge. Men min pappa tycker inte om när jag kallar Göteborg hem, det ska vara det här som är hem. Men vi får se det som två hem. Men det är i Göteborg jag har mitt eget liv, mina egna rutiner och, som det känns nu, min framtid. Och det är där jag vill vara nu.
Det jag saknar mest med Göteborg just nu, är känslan av att kunna vakna utan att någon stökar omkring i hemmet. Eller att kunna gå och lägga sig när som helst på dygnet, och att det faktiskt är tyst då. Jag saknar att tv:n alltid är ledig, jag saknar att kunna få ligga och inte göra någonting på en hel dag utan att någon ifrågasätter det. Jag saknar att kunna plocka undan min disk när det passar mig och ingen annan. Jag saknar storstadslivet, jag saknar att kunna ha femtioelva krogar att välja på istället för en. Jag saknar att få handla hem exakt det som jag själv vill ha. Jag saknar att hitta en ny promenadväg varje dag. Jag saknar att åka spårvagn och jag saknar att kunna gå in närstan varsomhelst och ta med en kaffe och gå och titta i skyltfönster.
Det känns som om att en hel sommar i Ludvika med andra levnadsprinciper än vad jag har levt med det senaste året, blev lite för mycket. Jag är givetvis jätte tacksam att jag har fått bo hemma, men det blir lite annorlunda när man har bott borta i ett år.
Hursomhelst, så tänker jag avsluta med en låt som har blivit en favorit på senaste tiden!
Long time no seen
Nu har jag börjat bli efterlyst här. Och så kände jag att det var ett tag sen, så nu gör jag ett sånt där fint inlägg.
Här flyter livet på. Under första halvan av sommaren, har jag varit sådär härligt ledig. Underbart väder, sol och bad, ett par Göteborgsbesök, Metaltown, fester, underbar avkoppling med böcker, filmer, bio och fina vänner och familjen! Och den 19 juli började jag jobba på ett demensboende här i sta som vårdbiträde. Det är en sorglig sjukdom, men ett otroligt underhållande jobb emellanåt med underbara människor, både personal och boende. Man får sig många goda skratt, och det är trevligt med ett jobb där man får uppskattning när man har gjort någonting bra! Det säger vi hurra för!
Och träningen flyter på väldigt bra, vilket är väldigt viktigt för mig då jag har bestämt mig för att hålla mig i form! Idag kämpade jag på ordentligt och sprang 7 km i skogen, istället för vanligen 5km. Då var jag riktigt nöjd! Och så håller jag igång med simning och promenader och cykling, och jag mår fint! Jag längtar dock till september, då jag kör igång på gymmet igen med Alicia och Nomie och kan få arbeta mer på styrka och boxas!
Framför allt, så längtar jag otroligt mycket tillbaka hem till Göteborg nu. Och jag vet, pappa avskyr att jag kallar Göteborg hem, för han tycker att Ludvika är hemma. Men Göteborg är ju hem för mig nu. Det är där jag har mitt eget liv, det är där jag har mitt. Men när jag åker till Ludvika, så säger jag ju att jag åker hem. Jag ser det som att jag på sätt och vis har två hem.
Jag tycker mycket om att vara i Ludvika, men nu har det gått 2 månader sen jag lämnade Göteborg för sommaren, och jag saknar det nu. Jag vill hem och komma in i mina vanliga rutiner igen. Och nästa söndag, så åker jag hemöver. Måndagen efter det så har jag en tenta, men SEN: sen är jag ledig ända fram till början av september. Och jag tänker ta hand om mig själv, shoppa, umgås med saknade vänner och bara må bra!
Imorgon har jag sovmorgon, börjar först klockan 14.00, så jag tänker sova ut, kanske ta en liten runda på stan och lyxa på mig något fint och sen jobba till 20.00. Så ikväll tänker jag ta en kopp te och krypa ner i soffan med en bra bok!
Hoppas ni också får en fin kväll :)
Boken jag läser. Fruktansvärt spännande. Handlar om en liten flicka som glömmer vem hon är, hamnar på fel sida av världen och i sina sista tonår får reda på sanningen om att hennes familj inte är hennes biologiska. Hon bestämmer sig för att ta reda på allt om sitt förflutna och de involverade personerna i hennes förra liv. Hennes förflutna ligger gömt i en sekelgammal hemlighet med fullt av hemligheter och gåtor. Läs den!
Här flyter livet på. Under första halvan av sommaren, har jag varit sådär härligt ledig. Underbart väder, sol och bad, ett par Göteborgsbesök, Metaltown, fester, underbar avkoppling med böcker, filmer, bio och fina vänner och familjen! Och den 19 juli började jag jobba på ett demensboende här i sta som vårdbiträde. Det är en sorglig sjukdom, men ett otroligt underhållande jobb emellanåt med underbara människor, både personal och boende. Man får sig många goda skratt, och det är trevligt med ett jobb där man får uppskattning när man har gjort någonting bra! Det säger vi hurra för!
Och träningen flyter på väldigt bra, vilket är väldigt viktigt för mig då jag har bestämt mig för att hålla mig i form! Idag kämpade jag på ordentligt och sprang 7 km i skogen, istället för vanligen 5km. Då var jag riktigt nöjd! Och så håller jag igång med simning och promenader och cykling, och jag mår fint! Jag längtar dock till september, då jag kör igång på gymmet igen med Alicia och Nomie och kan få arbeta mer på styrka och boxas!
Framför allt, så längtar jag otroligt mycket tillbaka hem till Göteborg nu. Och jag vet, pappa avskyr att jag kallar Göteborg hem, för han tycker att Ludvika är hemma. Men Göteborg är ju hem för mig nu. Det är där jag har mitt eget liv, det är där jag har mitt. Men när jag åker till Ludvika, så säger jag ju att jag åker hem. Jag ser det som att jag på sätt och vis har två hem.
Jag tycker mycket om att vara i Ludvika, men nu har det gått 2 månader sen jag lämnade Göteborg för sommaren, och jag saknar det nu. Jag vill hem och komma in i mina vanliga rutiner igen. Och nästa söndag, så åker jag hemöver. Måndagen efter det så har jag en tenta, men SEN: sen är jag ledig ända fram till början av september. Och jag tänker ta hand om mig själv, shoppa, umgås med saknade vänner och bara må bra!
Imorgon har jag sovmorgon, börjar först klockan 14.00, så jag tänker sova ut, kanske ta en liten runda på stan och lyxa på mig något fint och sen jobba till 20.00. Så ikväll tänker jag ta en kopp te och krypa ner i soffan med en bra bok!
Hoppas ni också får en fin kväll :)
Boken jag läser. Fruktansvärt spännande. Handlar om en liten flicka som glömmer vem hon är, hamnar på fel sida av världen och i sina sista tonår får reda på sanningen om att hennes familj inte är hennes biologiska. Hon bestämmer sig för att ta reda på allt om sitt förflutna och de involverade personerna i hennes förra liv. Hennes förflutna ligger gömt i en sekelgammal hemlighet med fullt av hemligheter och gåtor. Läs den!
Åh vad jag tycker om den här låten!
