När livet är fint

Den är en sån här tidpunkt då allt känns bra. Jo, men lite så är det faktiskt nu, trots de små pessimistiska inslagen jag har emellanåt. Dels, så känns det som om våren är här på riktigt. Och solen gör ju någonting visst med humöret. Sen känner jag mig lite duktig, så jag inte har köpt något spårvagnskort den här månaden och har nu alltså färdats 6 mil till fots den här veckan (och inte en sötsak på en vecka, hohoho nu är jag på gång) eftersom jag i stort sett alltid går när jag ska någonstans numera. Det lönar sig på många sätt att inte lägga pengar på kollektivtrafik, yay!

Och om cirka en vecka så får jag äntligen träffa min familj igen (sånärsompå syster, som stannar hemma och jobbar) sen första gången i julas. Det är sjukt vilken upptagen människa man har blivit, på både gott och ont. Så om en vecka drygt, så åker jag till Småland och firar påsk, skönt!

Hela förra veckan var en riktigt bra vecka, och jag hoppas att den här blir minst lika bra! Fullt med ledighet, finfina festliga tillfällen och bara njutit! Man skulle ha fler såna veckor. Man blev nästan lite för bekväm, men inser att från och med imorgon så börjar allvaret igen. Eller man får väl nästan säga att det började igår, för oj så galet effektiv jag var! Tvättat 10 kg tvätt, sprungit en lånrunda, storstädat lägenheten och pantat burkar och handlat mat. Check!

Var så himla pepp på att börja med hemtentan i arbetsrätt idag, och så har jag inte fått hem kurslitteraturen än. Det var lite surt, men då kör man imorgon istället eftersom hela dagen är fri från möten och föreläsningar. Fint!

Lördagen var skitbra, då jag och Alicia såg Royal Republic på Sticky Fingers. Jäklar vilken bra show de gjorde.

Vill avsluta med en oerhört charmerande bild på mig själv, Ms. Napkinhead.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0