Vem lyfter upp mig och mitt humör i regnovädret?
Nog är det inte jag själv i alla fall, det kan ju konstateras. Här har man suktat efter ledigheten, men det blev nog nästan lite för mycket. Lite mer planering i dagarna tack!
Nu är åtminstone min storhandling komplett. Blev ju lite sur när jag kom till affären igår och det finns typ inte en enda färsk grönsak, så jag fick inhandla resten idag. Och vips så var klockan inte ens tolv. Degat framför film har jag gjort typ hela eftermiddagen (och varför ska man klaga egentligen?) och sen släpade jag mig för en gångs skull till pianot och friskade upp mina stackars små, länge latenta pianofingrar och lirade lite (som tydligen uppskattades så mycket av min tyska granne vägg i vägg, att han kom över för lite live-musik).
Kvällens middag bestod av citronpasta med parmesan och knaperstekt bacon. Approved! (Och nu sitter jag och smular med en kexchoklad över hela skrivbordet) Anser att när jag väl har kommit igång med bloggandet igen, så är det ju inte särskilt nödvändigt att genast lägga ner det igen (och för att jag har ju så mycket smart att säga, eller hur?)
Och så är ju alla så himla hemliga. Har väldigt många läsare, och jag blir alltid lika förvånad. Och inte heller är det någon som kommenterar så jag vet aldrig vilka ni är. Men det är väldigt fint att ni visar intresse, det upskattas!
Känner bara att jag måste lägga upp den här. Det är få låtar som får mig att rysa såhär pass mycket, men den här låten fullkomligt älskar jag!
Nu är åtminstone min storhandling komplett. Blev ju lite sur när jag kom till affären igår och det finns typ inte en enda färsk grönsak, så jag fick inhandla resten idag. Och vips så var klockan inte ens tolv. Degat framför film har jag gjort typ hela eftermiddagen (och varför ska man klaga egentligen?) och sen släpade jag mig för en gångs skull till pianot och friskade upp mina stackars små, länge latenta pianofingrar och lirade lite (som tydligen uppskattades så mycket av min tyska granne vägg i vägg, att han kom över för lite live-musik).
Kvällens middag bestod av citronpasta med parmesan och knaperstekt bacon. Approved! (Och nu sitter jag och smular med en kexchoklad över hela skrivbordet) Anser att när jag väl har kommit igång med bloggandet igen, så är det ju inte särskilt nödvändigt att genast lägga ner det igen (och för att jag har ju så mycket smart att säga, eller hur?)
Och så är ju alla så himla hemliga. Har väldigt många läsare, och jag blir alltid lika förvånad. Och inte heller är det någon som kommenterar så jag vet aldrig vilka ni är. Men det är väldigt fint att ni visar intresse, det upskattas!
Känner bara att jag måste lägga upp den här. Det är få låtar som får mig att rysa såhär pass mycket, men den här låten fullkomligt älskar jag!
Kommentarer
Trackback
