my.little.corner.of.the.world

Det verkligen sjukt hur man håller på att dividera med sig själv hela tiden.

Jag borde göra det här, men...
Jag har ju tänkt att jag ska göra såhär, men...
Jag vet att jag inte ska göra såhär, men...

Det har ju enbart med disciplin att göra.
Så varför har man så sjukt dålig karaktär emellan åt?
Jag borde plugga, jag borde inte äta godis, jag borde inte sitta inne så mycket, jag borde inte röka, jag borde vara ute och motionera, jag borde vara mer sparsam.

Men så kan jag känna att satan vilka höga krav man ställer på sig själv!
Jag är mer sparsam, jag pluggar mycket bättre än vad jag gjort tidigare, och jag har slutat röka: så vad gör det om jag äter lite godis och sitter inne mycket och inte kommit igång med träningen riktigt än?
Nä, nu tänker jag införa bekväma dagen en gång i veckan. Då får man göra sånt man inte ska göra. Typ som att äta onyttigt och bara sitta inne en hel dag. Och skitsamma, jag börjar ju träna på måndag.

Jag tar upp det här, därför att jag alltid gör såhär och tror att många känner igen sig i det. Man vill ha den absolut bästa av karaktärer, och man vill ha det genast. Men så vet man ju att det går inte. Inte allt på en och samma gång. Det är precis de här sakerna som jag nämnt som jag jämt vill uppnå. Men jag har alltid för bråttom med allt och så slutar det med att ingenting fungerar istället.

Så från och med nu, och jag uppmanar andra också: Ta. En. Sak. I. Taget. Så GÅR det!