Rum för extra tankar?
Det är sjukt vad man får mycket tid att tänka när man är hemma och är sjuk. Sitter där trött, tung i huvudet, uttråkad och nedstämd. Och så räcker det med minsta grej och helt plötsligt sitter man och skrattar så man gråter. Varför är man ens så knäpp? Det kanske bara är jag?
Någonting jag alltid har älskat med att vara sjuk, är att man alltid uppskattar livet lite mer när man väl får köra igång med sin vardag igen. Småsakerna som att få gå ute på gatorna, klä sig lite mer anständigt (och fräscht för den delen), gå och handla, ja, till och med åka spårvagn (vilket jag inser är sjukt irriterande att jag har enbart använt 2 av 4 veckor på mitt dumma kort som inte är gratis). Kom igen, livet är faktiskst lite kul ibland. Men jag tror man behöver vara lite sjuk för att uppskatta det.
Men så får man ändå tid för de där småsakerna när man är sjuk. Som att titta på den där filmen man tänkt på länge, spela lite piano, ta sig tid att rulla femtioelva köttbullar, ta sig tid att ringa farmor, intala sig själv att "om du ändå bara sitter här så kan du lika gärna läsa några kapitel ur kurslitteraturen och lära dig någonting" och bara vara. fast sånt är ju aldrig roligt mer än två dagar, förstås. Så imorgon kommer jag givetvis vara fruktansvärt less på att vara sjuk.
(Jag är HELT övertygad att jag är så positiv för att jag sitter och lyssnar på Frank Sinatra, för nyss beklagade jag mig så innåt helvete att jag är sjuk. Men han är trots allt en charmerande, rogivande liten mysgubbe)
Åh, jag har så roliga resor att se framemot, är så otroligt tacksam att jag får de här chanserna! I oktober gör vi en vinresa ner till Tyskland då vi landar i Frankfurt och ska till Rüdesheim och bo på hotell och besöka vingårdar i bland annat Mosel. Sen min efterlängtade resa till Älskling i USA, och i vår åker jag till London och möter Älskling där. Sen blir det även en tur hem till Ludvika i november, eftersom jag inte kommer att fira jul hemma i år.
Och dessutom är det sista läsåret nu. Satsa riktigt ordentligt ska jag göra, och så fort förkylningen är borta så kommer jag igång med Body Combaten, löpningen och gymmet igen.
Någonting jag alltid har älskat med att vara sjuk, är att man alltid uppskattar livet lite mer när man väl får köra igång med sin vardag igen. Småsakerna som att få gå ute på gatorna, klä sig lite mer anständigt (och fräscht för den delen), gå och handla, ja, till och med åka spårvagn (vilket jag inser är sjukt irriterande att jag har enbart använt 2 av 4 veckor på mitt dumma kort som inte är gratis). Kom igen, livet är faktiskst lite kul ibland. Men jag tror man behöver vara lite sjuk för att uppskatta det.
Men så får man ändå tid för de där småsakerna när man är sjuk. Som att titta på den där filmen man tänkt på länge, spela lite piano, ta sig tid att rulla femtioelva köttbullar, ta sig tid att ringa farmor, intala sig själv att "om du ändå bara sitter här så kan du lika gärna läsa några kapitel ur kurslitteraturen och lära dig någonting" och bara vara. fast sånt är ju aldrig roligt mer än två dagar, förstås. Så imorgon kommer jag givetvis vara fruktansvärt less på att vara sjuk.
(Jag är HELT övertygad att jag är så positiv för att jag sitter och lyssnar på Frank Sinatra, för nyss beklagade jag mig så innåt helvete att jag är sjuk. Men han är trots allt en charmerande, rogivande liten mysgubbe)
Åh, jag har så roliga resor att se framemot, är så otroligt tacksam att jag får de här chanserna! I oktober gör vi en vinresa ner till Tyskland då vi landar i Frankfurt och ska till Rüdesheim och bo på hotell och besöka vingårdar i bland annat Mosel. Sen min efterlängtade resa till Älskling i USA, och i vår åker jag till London och möter Älskling där. Sen blir det även en tur hem till Ludvika i november, eftersom jag inte kommer att fira jul hemma i år.
Och dessutom är det sista läsåret nu. Satsa riktigt ordentligt ska jag göra, och så fort förkylningen är borta så kommer jag igång med Body Combaten, löpningen och gymmet igen.
Ikväll är det läge för Funny Face känner jag.
Kommentarer
Trackback
